Nu har jag gjort min sista arbetsdag. Hur det känns? Konstigt. Det har nästan varit lite ledsamt när flera av mina kollegor kommer fram och vill kramas hejdå. Och när jag lämnade in mina nycklar idag kändes det som att jag verkligen skulle sluta och aldrig komma tillbaka. Och vem vet? Jag kanske inte ens kommer tillbaka. Jag skulle ljuga om jag sa att det är självklart att jag kommer tillbaka. För det är det inte. Dels har jag funderat på att plugga på halvtid efter min mammaledighet eller kanske påbörja medan jag är mammaledig och sen har jag tänkt kolla över andra arbetsplatser här i närheten. Helst för att slippa restiden sen när jag har två barn på förskolan. Fast ingenting är säkert än. 

Kom fram med bussen strax efter 17 och mötte Wilhelm och Millie som precis hade klivit ur bilen på parkeringen. Blir inte så mycket tid över när man kommer hem 17, så maten blev väldigt sen och även Millies läggning. Men vad gör väl det, när det nu är helg. Från och med nästa vecka går Millie bara fyra timmar om dagen och fyra dagar i veckan. Så, det gör ingenting att hon somnade senare ikväll. 

Planerna för helgen är totalt noll. Jag själv skulle behöva den här helgen för att vila, men det kan hända att vi tar en tur till någon lekpark. Jag är ju trots allt ledig nu ett tag framöver innan bebis kommer och tanken är att jag ska vila upp mig och fixa med saker inför bebis. Som att plocka upp saker från förrådet, tvätta kläder och packa väskan.