I år har jag knappt tänkt på min egen födelsedag. Så när jag fick frågan om vad jag önskar mig av Wilhelms mamma för två veckor sedan så slog det mig att jag kanske skulle önska mig nånting. Aldrig har jag haft så svårt att önska mig nånting som i år. Men jag hade varken behov av något eller en vilja att ha något. Därför slängde jag bara ihop några önskningar. Av mina föräldrar fick jag två dekorationslampor som jag skulle vilja ha i fönstret, men vet inte om det kommer funka. Det måste jag ta reda på efter nyår när julbelysningen ska ner. Sedan önskade jag mig en ask med Fazer choklad av både mamma och pappa samt min syster. Mer märkvärdigt än så behöver det inte vara. Choklad är ju gott. 

Sedan kom ju Wilhelm och frågade. Så vad tusan skulle jag önska mig? Då slog det mig att några hudvårdsprodukter var precis vad jag behövde som har fått så himla ful hy sedan Freja föddes. Så tillslut önskade jag mig några produkter från "the ordinary" och tredje boken av den serien jag för bara några dagar sedan började läsa. Första boken är slut, men jag har inte börjat läsa den andra än. Lite julpaus tänkte jag och så måste jag läsa klart en bok som jag har börjat läsa men inte haft lust att läsa klart. 

Har ni också börjat känna att ens egen födelsedag är överskattad när man skaffar egna barn? Min födelsedag är ju långt ifrån lika viktig som mina barns. Dock fyller jag så dåligt till, att min födelsedag är svår att få tid att fira med andra. Så, oftast blir det inget märkvärdigt firande alls.