maalinlinneaa.blogg.se - EN TUFF OMSTÄLLNING

Oj då vad den här veckan gick snabbt. Redan onsdag? Vad hände med dagarna? I måndags var vi och flängde runt både till BVC med Freja, till förskolan och hämtade Millie, och sedan till sjukhuset för hörselkontroll med Freja. En intensiv dag som slutade med att vi alla var lite väl slutkörda. Inte minst Freja som har börjat få magknip och det blev inte bättre när hon fick sitta mycket i bilstolen. Annars mycket besvär med magen när vi har ätit och precis när man skulle behöva lägga ner henne så är det som värst. Skrik, gråt och inget som hjälper förutom närhet och klapp på ryggen.

Igår hade vi en lugnare dag, fast samtidigt inte. Vi försöker ta oss ut med Millie till lekparken och därmed försöker vi få henne att åka på sin ståbräda eller att gå själv. Till lekparken är det inte så långt. Men det är fortfarande en rejäl uppförsbacke för henne att lära sig och acceptera att lillasyster åker vagn. Millie gillar att åka på sin ståbräda till lekparken, men är inte alls lika nöjd när vi ska åka hem. Hon ska även bäras upp till lägenheten och om hon inte får som hon vill så står hon i trapphuset och skriker. Förlåt alla grannar för det, men så är livet med en envis 2,5åring. Annars så älskar jag att kunna gå till lekparken med henne. Kvällen blev jobbig då Freja hade ganska mycket magknip och kunde aldrig komma till ro. Det fick Millie att vakna till några gånger. Stackars Millie ❤️ men vi lovar att det snart blir bättre. Millie är fantastisk mot sin lillasyster och även om hon vaknar av henne ibland så är hon alltid glad i närheten av Freja eller "bebis" som hon kallar henne.

Idag har vi inte tänkt göra någonting annat än att vara hemma. Det får helt enkelt bli en hemmadag för oss alla. Även fast det är skönt att vara hemma allihop såhär i början av livet som tvåbarnsföräldrar så kan jag sakna lite rutiner. Inte minst för Millie som nästan skulle behöva sina timmar på förskolan för att roas mer än vad vi lyckas med. Fast vi kommer dit. Redan nästa vecka är hon tillbaka på sina 16 timmar och då ska jag lyckas pyssla ihop vardagen på egen hand mellan 06-17. Det kan bli kämpigt, men ingenting är omöjligt. Därför ska jag njuta av de sista dagarna som Wilhelm fortfarande är hemma med oss.