I söndags blev Freja 1 hel månad gammal. Hur kunde tiden gå så fort? En hel månad. Föddes hon inte nyss? Varje dag med henne är en utmaning. Man vet aldrig vad som väntar när man vaknar på morgonen. Hittills är mornarna de allra enklaste. Hon är snäll som äter först och sedan somnar snabbt så jag kan hjälpa Millie med allt som behöver göras. Sedan sover hon i vagnen och ligger oftast kvar när vi kommer hem. I veckan har jag ändå hunnit ta ett rejält tag i köket, bäddat rent sängen, och hängt och vikt ihop tvätt. Idag hann jag till och med duscha. Sedan äter hon en omgång mat igen vid 11 innan vi hoppar ner i vagnen för att hämta Millie. Dock har vi märkt att eftermiddagarna och kvällarna är tuffare nu. Vet inte om det handlar om någon kvällskolik men oftast efter 16 brukar det bli stopp i magen på henne och hon bara skriker, sparkar och kräks upp den mat hon fått. Det håller i sig till cirka 21-22 innan det börjar släppa i magen och hon kan slappna av för att sova. Tuffa kvällar blir det. Hon har också väldigt svårt att sova i sitt babynest på dagen, så oftast blir jag låst med henne på bröstkorgen. Tufft att räcka till för Millie då också. Och varannan natt sover hon i sitt babynest, annars sover hon på mig. 

Igår var Millie hemma från förskolan. Jag tyckte att hon hade sovit lite sämre efter att ha vaknat två gånger under kvällen/natten på grund av snor i näsan. Jag ville ta det säkra före det osäkra och se om hon var hängig. Det skulle jag inte säga att hon var, så idag fick hon gå till förskolan igen. Hoppas verkligen att jag har rätt och att hon inte är på väg att bli sjuk. Bara snorig, som man kan vara på hösten. Annars får det bli en rejäl vilodag på fredag inför lördagens äventyr på Kolmården.