Allt tar sin tid. Det gäller bara att ha tålamodet. Inatt har jag haft en förvånansvärt bra natt. Kanske inte sovit några längre stunder, MEN Freja har legat helt utan problem i sitt babynest nästan hela natten. Mellan amningarna såklart. Det
har varit ett stort problem hela veckan och det har varit tufft att ha henne i famnen konstant från morgon till kväll. Men sedan vi "fick veta" att hon var lite täppt och snorig har det underlättat en hel del efter att vi har använt
nässug och koksaltlösning. Hon har sovit längre stunder, ätit var tredje timme istället för lite mindre mängd varannan timme och varit gladare. De senaste dagarna har jag kunnat ha henne i babynestet på soffan bredvid mig på kvällarna och likaså
kunnat sova på egen hand under nätterna. Nästan hela nätter flera dagar i rad. Nu har det i och för sig bara gått tre veckor sedan hon kom till världen, och det börjar verkligen bli lättare nu.
Det har varit en frustrerad känsla hela veckan. Jag har känt mig energilös och otillräcklig för båda mina barn. Kanske var det just för att det var min första vecka helt utan Wilhelm på mina sida. Nu kan det bara bli bättre för varje dag som
går. Eller hur? Hade mer än gärna haft lite längre helg med familjen, men så är det ju inte. Imorgon återgår vi till vardagen med förskola, jobb och resten av livspusslet. Inga större problem, eller svårigheter, men det är lite annat att ta hand om
en 2,5åring och en liten bebis helt själv. Men det blir lättare med tiden när rutiner och vanan sitter som handen i handsken. Jag försöker i alla fall intala mig det. Ingenting är ju självklart efter tre veckor.
MENY
0