Här är hon. Vårt nytillskott i familjen. Tjejen som vi har väntat på i 9 månader och som faktiskt valde att komma fem dagar innan beräknat datum. Det var i fredagseftermiddag som hon bestämde sig för att komma och till kvällen var hon här. Det kom som en suprise. 

Kortfattat så skulle jag säga såhär. 

Wilhelm kom hem runt 14.00 och var redo för helg. Direkt frågade han om jag trodde att det skulle komma en bebis i helgen. "Nej", svarade jag rätt så snabbt och baserat på att min kropp inte hade visat på några tecken. Trots att jag hade haft ont i ryggen och legat på soffan större delen av dagen. Tänkte inte att det var något på gång. Runt 15.00 tog jag en promenad till Ica och tillbaka hem igen. Kände väl ändå att kroppen kändes annorlunda, men inget som jag lade energi på. När jag var hemma igen satte jag mig på soffan och funderade på om jag skulle passa på att gå in i duschen, medan orken fortfarande fanns där. Klipp till att jag kliver ut från duschen runt 16 och är på väg att böja mig ner för att torka benen när vattnet börjar sippra längs med låren. Inte mycket, bara lite. I och med att vattnet gick sist förra gången så var jag väldigt ställd när vattnet bara sipprade ner lite åt gången. Skulle jag ringa till förlossningen eller inte? Då allt gick så fasansfullt fort förra gången så sade min barnmorska att vi skulle få komma in direkt om vi ringde i god tid. Så jag ringde förlossningen för att rådfråga och fick då svaret att jag skulle ta på mig en binda och se om det kom mer vatten. Jag ställde mig för att göra tacos, tänkte att oavsett om vi måste åka in under kvällen eller inte så skulle det vara skönt att ha ätit innan. Klipp till att jag ungefär trettio minuter efter att jag hade ringt skulle sätta mig ner för att äta. Då kände jag en liten värk komma samtidigt som jag kände hur vattnet började rinna igen. Så jag ringde igen och fortfarande kändes det som att hon jag pratade med inte ville tro att det var vattnet som hade börjat gå. Då frågade hon om värkarna och de hade jag inte upplevt så kraftigt än, men visst hade jag känt av värkar. Jag hade dock inte klockat dem som hon vid andra samtalet bad mig att göra. Vi avslutade samtalet ännu en gång och jag försökte att äta mat tillsammans med Millie, men jag kunde fortfarande inte sitta kvar på stolen då vattnet kom så fort en värk kom. Det slutade med att jag stod vid diskbänken och tog värkarna samtidigt som jag åt mat. Det blev mer intensiva värkar och när jag väl klockade värkarna var det cirka var sjunde minut. Stressigt? Jo, lite så kände vi som försökte få hit Wilhelms pappa för att ta Millie. 

När vi ringde förlossningen igen var klockan ca 17.25. Först fick vi till oss att det var fullt i Linköping, men även i Norrköping efter att de hade ringt runt. Och ett längre alternativ var ingenting för oss. Så vi fick helt enkelt komma in till Linköping ändå. I bilen på väg till förlossningen fortsatte vattnet rinna och värkarna kom i samma veva. Runt 18.00 var vi inne på förlossningen och fick ett rum direkt. Värkarna kom tätt nu. Men bara små värkar som jag först lätt kunde andas igenom. Strax efter halv sju började värkarna tillta, men det var inte först förrän runt 19-19.15 som krystvärkarna kom till mig. Det var då vi tillkallade personalen för då kunde jag inget annat än att börja krysta. Och vid 19.30 var hon ute. Det krävdes inte särskilt många krystningar innan hon var här. Kort och gott tog det hela 3,5h och eftersom det tog 7h med Millie var vi ändå förberedda på att det skulle gå ännu fortare med andra barnet. Kanske inte så plötsliga värkar på direkten och absolut inte att vattnet skulle gå först. När jag födde Millie kunde folk knappt förstå hur fort det gick för mig som var förföderska. Nu kan folk knappt förstå att det hela gick på 3,5h som omföderska. Och nej jag känner ingen som har fött barn lika snabbt som jag. Vi var inne på förlossningen 1,5h innan lillasyster var här. Ingen särskilt stor belastning för regionen. 

Så, säg hej till vår dotter Freja ❤️